Det är inte ofta jag blir det! Men när jag ser andra fara illa på grund av, och detta är min åsikt, andras nonchalans då blir jag det! I affären där jag jobbar handlar varje vecka en kvinna som är svårt Parkinson-sjuk. Hon bor på ett boende några våningar upp och kommer ned ensam. Hon orkar inte själv slutföra sina inköp. Hon tar sig fram i snigelfart med sin rullstol och gör det med hjälp av ett ben som hon sparkar sig fram med. Ändå påstår personalen att hon "smiter" när vi ringer upp och ser till att hon får hjälp, i mina ögon löjligt! Nu i fredags ringde jag och efter en halvtimme minst såg jag henne ensam, ingen hjälp. Ringde igen, en person kom ned. Nu idag onsdag kom hon för sent och vi började stänga. Ok vi stängde men när vi hade låst och var på väg hem så mötte jag henne på baksidan av byggnaden. Blev arg! Åkte upp till boendet och vad fann jag? Två stycken satt i godan ro och såg på Tv! Blev ännu argare! En av dem som var nyanställd märkte min ilska och följde med och hjälpte kvinnan hem. Hon lovade att ta upp det med chefen. Hoppas att hon gör det, annars gör jag det om detta upprepas!
När jag åkte hem så tänkte jag på vissa "konstnärer" som spelar sjuka och tar plats när det finns de som verkligen behöver hjälp, blev skitarg! Nåja, nu är jag lugn igen! God Natt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar