HÖSTSÅNG
De långa snyftningarna från höstens violiner pinar mitt hjärta med entoningt svårmod.
Jag kvävs och blir blek då timman slår, jag minns svunna dagar och jag gråter;
och jag går min väg i den stränga vinden som bär mig hit och dit, som ett dött visset löv.
Paul Verlaine (Chanson D'autome)
De långa snyftningarna från höstens violiner pinar mitt hjärta med entoningt svårmod.
Jag kvävs och blir blek då timman slår, jag minns svunna dagar och jag gråter;
och jag går min väg i den stränga vinden som bär mig hit och dit, som ett dött visset löv.
Paul Verlaine (Chanson D'autome)
2 kommentarer:
Men vilken vacker bild, hörru du! Nästan så att man kunde ta sig en kanelbulle till den. :-)
NÄÄ !
Nu e re för sent !(INTE ! Varje dag e k-bullens enligt mig 1)
Skicka en kommentar