En intressant artikel kan man läsa i Svenskan idag. Professor Merete Mazzarella har skrivit om en recension av "självhjälpsböcker" http://www.svd.se/kulturnoje/understrecket/artikel_1485619.svd Jag har själv aldrig känt behov av sådant (ännu...) och har lite svårt för hela den genren. Om det är som hon skriver att man förordar en värld där man huvudsakligen ser den ur sin egen synvinkel så börjar man ju undra. Är det inte genom att se saker genom andras ögon och situation som man utvecklas och får perspektiv som människa? Eller gäller fortfarande att om man inte talar om problemen så försvinner de av sig själv......
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar