onsdag 27 februari 2008

Idrottspoesi.


Ja visst gör det ont när revben brister,
man till sinnet då blir ganska bister.

Jag hade ett möte i början på vecka nio,
vi spelte med ganska stor brio.
Hr ordförande och jag stävade som vilsna skepp i natten mot samma sfär,
vi "träffades" midskepps ungefär.
Han med ett seismologiskt dån i backen föll,
men jag min balans på små fötter höll.
Med fast hand jag honom reste och inget på honom felade,
vi fortsatte och ivrigt spelade.
Men vad ? På min vänstra sida en klar smärta,
den sida ni vet som har ett hjärta.
Ett revben trilskades, måhända med en liten spricka,
hjärtat mitt fortsatte skönt nog att ticka.

Ja visst gör det ont när revben brister !

Inga kommentarer: